Världens sötaste RACER MINNA!
                   På väg till tåget för att hämta mamma :)



                                        Piff & Puff 
                      På tågperrongen i skydd för regnet!



           Minna sitter bekvämt i sin "gangsta-style pose"
                     Väntan blev lång, så vi tränade "sitt kvar"..



                                      Nixon & Minna
             Tog en promenad från Sandras föräldrars hus till 
            fotbollsplanen där det blev att lära känna varann! :)



                         Jag som trodde Minna var stor...
           Behövde inte ens böja mig för att klappa Nixon när han 
          stod bredvid.. Han var som en häst! :D Men en stilig häst! :)



Får tacka Sandra och Pernilla för att de faktiskt följde med ut i regnet! Inte klokt vad blöta vi var efteråt!!! Jag skämdes lite faktiskt, men Minna hade skoj och Nixon likaså.. Hoppas på att de får synas snart igen :)

Hemma hos Sandra gick det ändå bra, inga saker gick sönder men Minna var nära på att blöta ner köksgolvet ännu mer än vad hon redan gjort.. Men ENBART PÅGRUND AV PERNILLA och hennes tricks! :P haha! Hon skulle nämligen få Minna att sätta sig på kommando då, efter 2 gånger hade hon lyckats komma en bit bort så den tredje gången satte hon sig på vattenskålen som var FULL MED VATTEN! Och där satt hon, vippandes på skålen med hela svansen liggandes där i... Det såg så sjukt roligt ut! :D

Men inget spilldes förutom det vattnet som jag drog av från svansen när vi väl fick upp den, ville ju inte hon skulle börja vifta med den och blöta ner väggarna och framför allt Sandra och Pernilla haha! :P Vi ber om ursäkt för detta men det var en trevlig dag :) När tar vi nästa kaffe stund egentligen Sandra!? Jag vet att Pernilla gillar ditt starka kaffe hahaha! Hon låg tydligen och sprattlade hela natten hihi. Vi längtar iaf.. <3

 

 

Minna och jag tränar ju hela tiden på att upprätthålla det hon redan kan i olika tänkbara situationer. Det jag hittills har lärt henne är saker såsom; "sitt", "ligg", "sitt kvar", "ligg kvar", "vacker tass", "high five", och så det som vi tränar extra nu eftersom jag precis lärt henne det är "stanna"...  Inte alltid det lättaste när många andra i familjen säger ordet i tid och otid utan fullföljning, men men. Fantasin börjar iaf ta slut för mig som första hundsägare ang kommandon och liknande, några tips? :) Sen så börjar hon testa mig nåt så fruktansvärt i så löjliga situationer ibland att det känns som om hon är 3 mån igen, men det är bara att ta ett djupt andetag och hämta busungen igen. Har jag väl sagt kommandot så har jag ju sagt det! Förutsatt att hon har uppfattat det såklart och kan det sen innan.. Annars kommer hon manipulera mig bit för bit tills hon är bossen, tro mig. Men den djupa sucken hon gör de gånger jag fått hämta henne 4 ggr och när hon väl sansar sig och sitter kvar är ju bara för söt.. Det är som om hon tittar på mig och säger "Men mamma.. " och ser sådär riiiktigt uttråkad ut haha! :D Min finaste älskling!

Men förutom dessa sakerna då så tränar vi ju jämt och ständigt, var vi än är, på nyckelordet som förövrigt alla hundägare aldrig borde sluta träna på, och det är KONTAKT... På Elisabeth's order såklart! Dum som jag är släppte jag på kontaktträningen väldigt tidigt för jag tyckte hon kunde det nu, men Elisabeth fick mig tillbaka på rätt spår! Tack gode gud. Jag må vara okunnig och nybörjare.. Men jag lyssnar, jag läser och jag försöker! Det märktes iaf DIREKT att jag släppte för mycket på kontakten och inte ställde krav på Minna. Helt ledsen blev jag när Elisabeth förklarade allt för mig, som första hundsägare trodde jag kontakten var i princip det ENDA man garanterat hade. Med tanke på all kärlek och bus så att säga.. Men icke.. Vi fixade det dock ganska snabbt tack vare Elisabeths tips, men nu vill jag kunna kräva det i så många fler situationer. För jag vet att hon kan! Träningen fortsätter..

Så kontakt och möten är liksom månadens tema för oss. Jag sov med Minna hos min mormor i helgen i Johanneberg så vi passade på att åka till Slottsskogen. Fan vad duktig Minna var alltså. Redan på perkeringen körde vi våran grej; jag släpper en leksak och den ska vi sedan kunna gå förbi utan att hon drar i kopplet och förhoppningsvis kan hon titta på mig samtidigt. Då blir det maaaassa beröm! Det påminner henne om att samma situation med samma kommando kommer komma igen, fast svårare.. dvs hundarna i Slottsskogen man alltid möter! Hon skällde inte på en endaste hund! Heeelt otroligt! Vi mötte säkert 17 st och hon voffade enbart på en av dom, men det var också en ful jävel haha! :P Den såg ut som en förlängd ekorre med en mage som en falukorv.. Sen gick det ju olika bra med att kunna titta på mig och inte dra i kopplet, och mycket berodde på hur de andra hundarnas energi var.. Men insatsen av henne generellt var ENORM! Var så stolt över min älskling, det blev mycket pussar och bus och smutsig som bara den var jag när vi kom till bilen.. :)


Här kommer en bild på henne som jag hann ta strax efter att vi kikat på alla pelikaner och pingviner på vägen upp för berget vid Azaleadalen..

Här har vi det snygga charmtrollet Tellus och så lilla Minna såklart..!

Kolla speciellt in bild nummer 3, 4, och 5! De visade tydligen att jag var jobbig som ville ta kort på dom, sen kollar Minna in i kameran iaf och till slut kollade båda två på mig :) varav den ena med tungan på sne haha!

Och på bild nummer 8 och några därefter ser ni klart och tydligt vilken vindriktning det är i Tellus päls! ;) Han är verkligen ett stort och yvigt litet charmtroll, kolla bara på bild nummer 2 liksom! Man ser inte ens hans ben eller små tassar :) hihi.


       

       

     


Min fina Minna.. Hon ser så vuxen och stilig ut på den sista bilden, tänk att min lilla älskling blivit så stor!
Det enda som inte växt sen hon var bebis är hennes paraboler till öron haha :D ...och möjligtvis hennes lejontassar då :)

Häromdagen bestämde vi oss för att tågluffa! Det var lite halvdåligt väder och duggare så vi passade på att miljöträna istället! På med stövlarna för mattes del, och på med det fina halsbandet och koppel för Minnas del! Och så var vi på väg in till stan..! :)

Från Floda station tog vi tåget in till Göteborg i 25 min ungefär, inga problem där inte. Men jag lade faktiskt jackan på platsen bredvid mig så min lilla älskling kunde sitta där och titta ut. Det är som sagt inte så trevligt att fälla massa hår på sätet.. Men som sagt, problem är till för att lösas! :) Alla verkade bara tycka hon var söt så det gjorde nog inget. Vi satt ju i i alla fall för vagnen för pälsdjur!

Sedan åkte vi lite spårvagn inne i stan, där var hon också duktig och lugn förutom när hon lyckades hittade en ryggsäck under och bakom vårt säte. Klart hon tog chansen och började tugga lite lätt på spännena innan jag reagerade, vad självklart om ursäkt till mannen som ägde ryggsäcken men han bara skrattade som tur var. Sen var det även en man som kommenterade hur fin och muskulös hon var, jag tackade och vi började prata. 

Det visade sig att han hade tre schäfrar själv och först verkade han trevlig men sen var han rätt så "på" i att kommentera saker ganska så negativt. Halsbandet var t.ex. helt fel! Han sa flera gånger att det var fel och att jag måste byta. Han förklarade att man måste ha en särskild kedja med långa ringar bara för schäfrar när man tränar dom och som är helstryp, något jag aldrig kommer skaffa till Minna och vilket jag dessutom sa till honom. Sedan frågade han vilken kennel hon kom ifrån och han kopplade det snabbt till Reino och då var han mycket snällare minsann! Vilken falsk typ.. Innan Reinos namn kom på tal behandlade han mig som en inkompetent ung tjej och påpekade flera gånger att en schäfer inte ska ha något annat halsband än kedjestryp och hur duktiga de är på att spåra osv. och att jag måste stimulera hunden och blablabla. Allvarligt talat, jag blev riktigt förolämpad för ni skulle hört sättet han sa allt på. Han bara antog att jag inte visste vad jag hade bredvid mig, även om jag inte tog åt mig av något han så blev jag fan irriterad. Jag förklarade bara att jag vet vad en schäfer är för något, att jag gör flera sökövningar och tränar henne i det jag kan, att vi åker upp till Hedeforsens Kennel och tränar regelbundet för att lära oss mer av Elisabeth som är Reinos fru, och att jag VISST tänker behålla mitt mjuka, breda, sköna och fina halsband med rosa hjärtan på!!! Hans schäfrar har nog varken lika roligt som Minna eller ett lika skönt halsband som henne! Synd bara att jag glömde påpeka för typen att Reino och Elisabeth har lika mjuka halsband dom själva till sina hundar, och absolut inte kedjor vad jag vet..!

Jag tycker verkligen att ens hund ska lyda för att den själv vill och har positiva associationer till det man gör, inte för att den får ont eller riskerar obehag..! Något den här människan inte verkade bry sig om alls.. Framförallt verkade han inte vara medveten om nackskador eller liknande och i mina ögon verkade han vara en av dom som ser schäfer som en "tuff" ras och känner sig väldigt stor när han får dom att lyda. Precis som det är med många andra hundraser. Alltså jag stör mig fortfarande på honom, jag kan inte släppa det. Han är falsk, nedlåtande och verkade uppfostra samt träna sina hundar på ett fult och orättvist sätt.. Jag tycker han ska sätta på sig kedjan själv och be någon göra några ordentliga ryck i hans hals om dagen, efter en vecka hade han aldrig velat ta på sig ett halsband igen..!!!

TACKA VET JAG HEDEFORSENS KENNEL! Elisabeth och Reino Oskarsson gör rättvisa för vad de utger sig kunna och göra, de är båda ärliga och äkta människor som inte bara besitter kunskap utan även har ett hjärta och verkar använda båda i sitt arbete. Tror inte det finns en kennel i Sverige som gör så mycket för sina hundar och hundägare som dom gör.. De ställer verkligen upp. De förklarar och hjälper samt förbättrar.

Förlåt att jag svär nu, men FAN vad glad jag är att det finns människor med vett i skallen och hjärtan av guld! Synd bara att människor som den här mannen till exempel lägger mer märke till Reinos namn och utmärkelser istället för att lära sig och förstå hur han tänker när han tränar hund. Han borde läsa på om Reino och vad han anser, hur han tänker, och varför han förstår hundar så bra som han gör.. Han kanske rent ut sagt lär sig stava till medkänsla och förståelse om det inte är för svårt eller för mycket begärt.

Jävla pucko, komma och be mig byta till strypkedja när jag har en helt underbar 7 månaders valp som sitter helt ostressad och jättefint på en spårvagn bland massa folk och konstiga ljud. Vad var problemet?! Kom hon inte tillbaka till mig när jag sa "det räcker nu" efter att hon fått hälsa på dig? Verkade hon inte lyda när jag sa sitt? Jaja, man kan inte göra mer än att skaka av sig det och fortsätta. Som Elisabeth säger; det är min hund och det är jag som ska trivas med henne.. och det gör jag! Jag är bara glad att hon lever med mig och inte med någon som honom. När vi kom hem senare så fick hon så mycket pussar från mig, massa god mat som pappa lagat och jättegoda ben som hon fick tugga på medans vi låg och kollade på tv tillsammans i sängen.. Hon är min älskling och förtjänar det bästa! Egen kudde har hos dessutom!!! Så det så..



Här kommer i alla fall lite bilder från dagens utflykt!



Haha vilka ögon hon fick på denna bilden! Ser lite ut som Scooby Doo :)



Klart man måste få titta ut, är man nyfiken så är man..!



Bara för att man är på en spårvagn slutar inte nosen arbeta minsann! :P



Detta var på vägen hem när hon var trött.. Vilken sötnos! Hon var så duktig :)



Under dagen gick vi igenom nordstan och såg massa flygande volleybollar
på en tillfällig beachvolley-plan de satt upp.. Spännande saker vettu! :P